Roberts 2013
Livet gick vidare och januari, februari och mars gick verkligen i skidornas tecken. De mesta av tiden jag inte var på jobbet var jag tränare, tidtagare, webbansvarig, skoterförare, aktiv mm. För min älskade skidklubb Storvreta IK.
Som tränare drev jag ett lite projekt att vi skulle kvalificera oss till bloggkampen. Bloggkampen som är en satsning på skidåkande barn från skidförbundet. Det hela gick i alla fall ut på att vi skulle spela in filmer på träningar vi gjorde och så här blev en av de.
Och eftersom mina ungar var såhär grymma kom vi givetvis vidare till finalen i Falun i samband med världscupsavslutningen. Vilket blev en kanon helg! Riktigt roligt att kunna ge tillbaka till Sportsverige. Att kunna få vara den där ”coola unga tränaren” som baren ser upp till. Häftig känsla!
I början av mars blev det också ett Vasalopp, lite spontant sådär. En kompis skrev på Facebook att han var skadad och inte kunde åka två veckor innan. Utan att riktigt tänka så mycket köpte jag platsen av han. Jag var ju egentligen inte alls förberedd för 9 mil. Totalt tidigare på säsongen hade jag kört 22 mil och det längsta sammanhängde var 2 mil veckan innan. Men det fick väl gå på envishet och hyfsad teknik. För var det något jag tränat den vintern var det teknik. Otaligt många timmar med kidsen i balans- och teknikträningar. I mål kom jag i alla fall och ganska nöjd med tiden blev jag också. En sak mindre på min bucket list!
Sen försvann snön och det var dags att ta fram löparskorna, kompassen och bössan igen. För om vintern var i skidornas tecken så var våren i orienteringskyttes tecken. Våren 2013 var då jag helt tappade bort någon sorts rimlighetsspärr och börja åka på allt som hette orienteringskytte. Finland, Halmstad, Göteborg, Danmark, inget var för långt bort för att åka på orienteringskytte. Det hela skulle pika till VM. Årets viktigaste tävling. Många kanske tycker jag är patetisk som bryr mig om ”mästerskaps titlar” i en sport som knappt finns men för mig känns det viktigt.
Kanske mest på grund av den bristande konkurrensen var jag i alla fall favorit i juniorklassen VM. Med den finska skidskytten som sköt snabbare än sin egen skugga som största konkurrent. Jag skulle bara dit och ”plocka hem” medaljerna. Första distansen sprinten: Jag gör en gigantisk bom på banans ända svåra kontroll men i övrigt bra. Med sekunderna på min sida blir det en tredjeplats. Ganska väl distanserad av finnen. Jag ville mer, knyter näven i fickan imorgon då är det min dag. Och så blev det också. Ett riktigt bra lopp och guldet är mitt! Härligt!
Sista dagen stafetten det är Sverige mot Finland. Jag går första sträckan mot Finlands svaga kort. Jag ska bara vara inne först till växeln. Skjuter dåligt, orienterar dåligt men springer som ett djur. Tror jag aldrig sprungit så mycket extra på en tävling. Löptempot kompenserar de andra dugligt och trots allt är jag först in. En ledning som min lagkamrat förvaltar med bravur. Andra guldet och Robert nöjd!
Rätt som det är är sommaren här och förbi. Jag flyttar till Linköping och börjar ett nytt liv. Det hela börjar i en rasande fart med Nolle-P. Som var helt fantastiskt och sjukt intensivt! Den stora höjdpunkten för mig blev mitt ”nolleuppdrag” som var att vara toastmaster på en sittning för hela M-sektionens nollan och faddrar. Runt 400 personer på sittningen och jag njöt i fulla drag. Få saker som är så roligt som att stå på scen.
Efter Nolle-P så går det ner på en lite mer normal fart. Inte jätte långt in i terminen så gör jag mitt första, och känner jag mig själv rätt, absolut inte de sista framträdandet i föreningslivet på universitetet. På LiTHe Syras(löparförening) fin sittning glider jag in i kostym precis som alla andra killar. Men något i min uppsyns gör att fler blickar dras till mig. Otroligt snygg eller är de stora såret jag har i ansiktet som skär sig lite mot slipsen? Det var ju så att på väg hem kvällen innan gick det inte riktigt så bra... Så på Robert-vis ställer jag mig upp och förklarar vad som har hänt genom en sång.
Det här är inte från kvällen utan från tidigare den dagen när jag skrev sången.
Sen följer en ganska lång period med skolarbete och träningar, inte så himla mycket intressant. I november drar jag på mig en riktig långdragen sjukdom samtidigt som skolan går på lågvarv. Vilket gör att jag mest blir sittandes i soffan i korridoren om dagarna. Och soffan döps om till Roberts-soffa. I soffan hittar jag på massa bra planer som att bygga pepparkakshus.
Ganska snart är det mitten av december och då är det lucia. Då ska man gå luciatåg. Så vi i korridoren bestämmer oss för att svinigt tidigt på lucia morgonen ska vi gå och besöka de andra orienteringskorridorerna i Linköping och väcka det med ”skön sång”. Sagt och gjort!
Min plan var mycket mer påklädd men efter lite påtryckningar från korridorskompisarna så blev det ”mera Robert, mindre kläder.”
Jul och nyår flög förbi och sen är vi idag. Det var ett kul år 2013. Undra va 2014 har att bjuda på? Själv hoppas jag på mindre jobb, mindre plugg, mera sport och mera studentliv. Men det här sport och studentliv har märkt redan inkräktar lite på varandra. Men det kommer nog lösa sig. 2014 jag är redo!
Vila i frid
Jag uppdaterar inte här så ofta så länge längre. Det är för jag inte har lust längre. I början var det kul att hitta på inlägg, vänta på kommentarer, kolla på visningsstatistik mm. Nu känns det mest som ett krav att jag borde uppdatera bloggen snart. Den känslan är inte alls lika kul. Det känns som jag sviker det som läser om jag inte uppdaterar regelbundet. Så det är därför jag tänkt låta den vila, kanske för alltid, kanske bara för en stund. Blir jag sugen igen kanske jag tar upp den igen men idag känns det ätt skönt att slippa.
Jag sitter och läser det absolut första inlägget jag gjorde för lite drygt 10 månader sen. Det var år 2009’s näst sista dag. Jag kommer hur uttråkad jag var den dagen och startade bloggen som lite tidsfördriv. Jag skrev om att stavningen skulle bli en stor last för mitt bloggande och mycket riktigt så är det säkert den vanligaste kommentaren jag har fått.
”Robert det här är felstavat.”
Sak samma detta är nog slutet för bloggen men det var kul så länge det vara.
Hej då, nästa gång vi ses så är det troligtvis öga mot öga. Då kan jag uppdatera dig om vad jag gjort den senaste tiden om du nu saknar lite "Robert updates" här ifrån.
/F.D. bloggaren Robert
Vila i frid
Jag uppdaterar inte här så ofta så länge längre. Det är för jag inte har lust längre. I början var det kul att hitta på inlägg, vänta på kommentarer, kolla på visningsstatistik mm. Nu känns det mest som ett krav att jag borde uppdatera bloggen snart. Den känslan är inte alls lika kul. Det känns som jag sviker det som läser om jag inte uppdaterar regelbundet. Så det är därför jag tänkt låta den vila, kanske för alltid, kanske bara för en stund. Blir jag sugen igen kanske jag tar upp den igen men idag känns det ätt skönt att slippa.
Jag sitter och läser det absolut första inlägget jag gjorde för lite drygt 10 månader sen. Det var år 2009’s näst sista dag. Jag kommer hur uttråkad jag var den dagen och startade bloggen som lite tidsfördriv. Jag skrev om att stavningen skulle bli en stor last för mitt bloggande och mycket riktigt så är det säkert den vanligaste kommentaren jag har fått.
”Robert det här är felstavat.”
Sak samma detta är nog slutet för bloggen men det var kul så länge det vara.
Hej då, nästa gång vi ses så är det troligtvis öga mot öga. Då kan jag uppdatera dig om vad jag gjort den senaste tiden om du nu saknar lite "Robert updates" här ifrån.
/F.D. bloggaren Robert
An apple a day keeps the optiker away!?
Denna här veckan har varigt helt ”normal” och det har vart ganska skönt. Gått i skolan, tränat, ätit, sovit… ja ni vet hur det är. Det som har tagit min största tid har varit en engelsk bok som jag skulle ha haft utläst till i torsdags. Jag läste ganska intensivt för att bli klar i tid vilket ledde till några timmar framför en bok med litet typsnitt. Detta ledde till att jag fick extremt ont i ögonen som jag brukar få när jag läser längre. Så jag testade en grej, jag tog pappas läsglasögon och läste med de istället, gud så mycket bättre det blev... Jag vet jag borde skaffa glasögon men som andra är rädda för att gå till läkaren är jag rädd att gå till optikern. Det borde bara vara att gå ditt men så har jag tänkt i säkert ett år nu och inte har jag varit där än. Jag ska ta tag i det någon gång men tanken på att jag skulle behöva glasögon skrämmer mig verkligen.
När jag ändå skriver lite om läkare kan jag ju berätta att jag var hos min hjärtläkare i onsdags. Han sa inte så mycket; jag ska inte göra några ingrepp bara fortsätta ta medicinen.
Nu får det vara nog skrivit för idag ska försöka laga ordning lite mat. Blir taco-gratäng tror jag om jag inte får en snilleblixt väldigt snart. Se blir det nog lugn hemmakväll med tidig sänggång för imorgon då är det 25-manna (orientering) så då vill jag vara pigg.
/Robert
29 gram
Imorgon är det skol-SM i sprintorientering och då räknas varje sekund. Så för att minska vikten och luft motståndet så klippte jag mig ikväll. Det vart en total vikt minskning på 29 gram. Jag räknade på detta och fick ut på hela loppet imorgon kommer jag spara 83 joule vilket motsvaras av HELA 15 russin och då har jag inte ens räknat på luftmotståndet. Är inte det fantastiskt jag slipper käka 15 russin ikväll och jag kommer orka runt ändå… om ni vill kontrollera har jag uträkning här (dra över musen).
Jag var på skol-SM idag också men då var jag inte ny klippt så det gick ganska sakta…
Ny klippt och redo, Rosendalströjan är på också.
/Robert kanske den coolaste killen i världen…
Uppenbarelse
I morse vaknade jag med en uppenbarelse. ”Idag ska jag städa mitt rum.” Det är inte så ofta jag gör det, i stort sätt nästan aldrig kan man säga. Man kan ju faktiskt hoppa över saker som ligger på golvet och om det är lite dammigt gör det ju inte lika ont i fall man skulle ramla… Nej, helt ärligt såg det hemskt ut. Det lukta skumt också, träningskläder och speciellt orienterings kläder som varit ner i något kärr är inte så trevliga. Nej något behövdes göras så jag tog en funderare. ”Kärr luktar illa för att det är sumpgas där, sumpgas är lätt antändligt, jag kanske ska tända ett ljus!” *PLING en lampa tändes* Sagt och gjort jag tände alla stearin ljus jag hittade i rummet medans jag städade. Det vart ju lite mysigt också det var ju också ett plus. Lite bättre vart det tror jag fast det kanske mest beror på att jag lag träningskläderna i tvätten. Jag tittade en sväng på mina blommor också eller ska jag säga mina eterneller. De var lite torra blad här och var så jag började plocka bort de.
”Här var en torr, och här, och här, och här och kolla där är en, och här, nej men vänta det här sitter fast trots att det är dött… oj då det var plast blommans…” Då har man lyckats här i livet om man lyckats döda en plast blomma. Ibland har man skills.
Min prishylla som säger mer om hur många sporter jag hållit på med än om att jag är bra i något när säker 80 % är pris för att jag var med...
Fast det vart inte så bra städat… Jag bestämde med Martin att vi skulle åka shoppa istället. Så på eftermiddagen var jag, Jocke och Rodhen pojkarna och shoppade vart inte så mycket shoppa utan mest snack. Mina inköp för dagen vart två varmkorvar och en choklad kaka på IKEA. Stor shopparen… Men trevligt var det ändå. Får nog anlita någon seriösare shopping kompis till nästa gång, jag skulle ju faktiskt behöva lite nya saker innan hösten.
Nu får det vara slut snackat jag ska städa klart det där rummet nu.
/Städare Robert
Hänt i veckan
Var ett tag sen jag uppdaterad, så jag tänkte skriva lite vad som har hänt sen sist.
Lördags: Danstävling i Ludvika det blev en fin andra plats. Det var väldigt skönt för äntligen fick vi de efter längtade sex U-poängen. U-poäng= Uppflytnings poäng, 6 U-poäng = ny ranking grupp = Robert glad.
Söndag: Potatisplockning om möjligt ännu roligare än förra veckan…
Måndag: En vanlig måndag.
Tisdag: Känns som jag har sagt det förut men idag tog verkligen nördigheten nya höjder. Fem timmars mattetest helt frivilligt. Det var en mattetävling som faktiskt gick ganska bra gjorde tyvärr en jätte enkel slarv miss som vart ganska ödestigen. Får se hur långt det räcker resultaten kommer om en månad ungefär, skulle vara grymt kul att komma vidare och få åka till Lund och räkna mer matte… fast vad är sannolikheten för att det gick så bra?
Onsdag: Vi taggade för skol-sm i orientering på skolan idag och sprang ultrasprint på skolan. Riktigt awsome, tok kubbande mellan förvånade elever och aggressiva lärare. De tyckte tydligen inte det var okej att ha en kontroll i lärarrummet. Alla orienterare måste nästan kolla på kartan.
Torsdag: Studieteknikdag på skolan, var på en nice föreläsning av några som varit på antarktisk på en 80 dagars skidtur, det var kul. Efter det flummade vi om utmaningar. ”Vad ska du göra för att uppnå dina mål?”
/den ständigt upptagne mannen Robert
Sorligt men sant
Idag slutade jag tidigt från skolan vi hade IG-dag, som egentligen bara var en eftermiddag. När man slutar tidigt kan man tänka att man kommer hem tidigt också men nej, så var inte fallet. Kom faktiskt hem ovanligt sent och inte stannade jag på stan heller. Nej jag är faktiskt så sorlig att jag satt kvar på skolan från 13-16 och gjorde läxor på en fredags eftermiddag! Verkligen, verkligen tragiskt men så är det. Fick faktiskt en hel del gjort. Jag var faktiskt inte ensam heller, ganska trevligt att sitta och plugga och små snacka ett tag. På det här så pluggade jag faktiskt inga ångestämnen(läs sam-ämnen och språk) heller. Helt enkelt helt okej men lite för mycket pluggis för min smak egentligen.
En annan sak också det är så himla mycket snack om SD och politik i allmänhet så därför tänkte jag säga ett klokt citat från en klok vän till mig:
”Demokrati funkar inte, kolla bara på melodifestivalen.” Babak Khavari
/pluggis Robert
I pappas skola
Lite uppföljning till inlägget Uppfostran tidigare. Idag så sa pappa helt själv:
”Jag ska till Rasbo och lämna äpplen på älgpasset vill du köra?”
Jag
”va?! Öhh Okej”
Mamma
”Ska du verkligen det? Jag hade inte låtit dig gjort det.”
Jag tänkte varför inte vi testar pappas metoder och det gick faktiskt utan problem. Det var bara tre harar och pappa som hade nära döden upplevelse ( tror jag). Hararna sprang över vägen och pappa vart väldigt rädd när jag körde ner i en grop i vägen. Han trodde jag körde i diket medan han kollade på hur grannbönderna sköter sina åkrar…
Så om ni blir lite försiktiga nästa gång ni ser en övningskörnings skylt så förstår jag er, det kan vara en idiot som endast kört bil en enda gång tidigare… Som ni hör är jag ganska nöjd med att bemästrat landsväg, 90-väg, och samhälle (Storvreta). Förlåt om jag låter skrytig det bara liksom kommer naturligt…
Fast det nästan mest förvånats värt med dagens tur är faktiskt pappas kommentar på väg hem:
”Vi kör direkt hem va? Ja, du vill väl inte träna i stan?”
Ja det känns bra att pappa tror på mig i alla fall men jag tror jag sparar Uppsala ett tag till. Nästa vecka kanske…
/Robert ”trafikfaran” Pettersson
Knölig dag
Börja med att lyssna på denna sköna låt innan du läser vidare.
Idag har jag gjort något så ovanligt som att plocka potatis HELA dagen. Det var nästan så man vart helt till sig av entusiasm… Nu vet jag att jag har ganska många ”stadsbor” och andra outbildade människor som läser bloggen och troligtviss inte alls förstod vad den första meningen innebar, så därför tänkte jag nu förklara vad jag egentligen gjorde.
Till att börja med så stod jag inte på ICA Maxi hylla 53 och plocka hela dagen. Även om många tror det så växer faktiskt inte potatis på ICA Maxi. Nej, potatis växer på åkrar på LANDET. Ni vet stället där de inte har trafikljus, övergångsställ och trottoarer.
Potatis är en rotfrukt vilket innebär att det man kan äta är rötterna som är under marken. När man ska ta upp potatis i större mängder är det då bra att ha en potatisupptagare. Potatisupptagaren sätter man efter en traktor. Potatisupptagaren gräver upp jorden där potatisen finns och med hjälp av ett galler så skils potatisen och jorden från varandra. Efter sig lämnar alltså potatisupptagaren potatis som ligger ovan på jorden och nu är det bara att plocka upp de exakt som man gör på ICA. Sedan är det bara att ta hem och koka, steka, fritera mm.
/Robert ”lill-Rostan” Pettersson
Äntligen!
Orientering stod på dagens schema och för en gångs skull gick det bra och jag är så nöjd! Det var inte ett perfekt lopp men att sukta efter det perfekta loppet har jag slutat med. Var inte allt för hjälplöst efter en DM-medalj heller även om den var långt bort. Hur som helst SUPER nöjd och är förväntans full till rankingen på tävlingen kommer. Som vanligt ligger kartan HÄR.
Idag vart jag också påmind om de gamla goda tiderna på läger i Falun och Falun fängelse så jag letade fram lite gamla goa bilder jag valde ut "de bästa" alltså de på mig... vill ni se alla så finns de HÄR eller om ni vill se hela storvreta IKs arkiv som ligger lite gömt för tillfället så finns det HÄR
Vist kunde man vara söt på den tiden.
Tror Thomas missa inbromsningen på denna.
Den beryktade fyllecellen^^
och så klart en gruppbild.
/En nöjd Robert
Uppfostran
Jag var ute och övningskörde igår för första gången. Kändes som det äntligen var på tiden. Tidigare har jag ju inte fått för att de inte ville övningsköra med två samtidigt, extremt dålig ursäkt men nu tog Frida körkortet i måndags så nu är det bara tuta och köra. GRATTIS Frida förresten! Det gick bra tyckte både jag och mamma så det kändes kanon. Det ända problemet var att bromsarna var lite för känsliga mamma satt i framrutan i början, hoppsan! De är inte alls så känsliga på traktorn…
Innan jag skulle övningsköra satt vi och åt jag pappa och mamma och något såhär lät det:
Mamma - Vill du ut och övningsköra ikväll?
Robert – Ja, varför inte.
Pappa- Vad bra då kan ni åka iväg och sätta upp skylten på solvallen.
Mamma kollar på pappa för att se om han skämtar. Pappa läser lugnt vidare i tidningen, han skämtar inte.
Mamma (lätt argt) - Han har aldrig kört förut klart han inte kan.
Pappa (förvånat) – Vadå? Han har ju kört traktor.
För pappa var det helt normalt att jag skulle ut och köra väg första gången, han brukar ha den filosofin att man lär sig efterhand om man bara testar. Jag undrar lite om hur jag hade varit om jag bara uppfostrat enligt den filosofin?
/Kör glade Robert
Skolan är kul för en besserwisser
Skolan flyter som vanligt och är faktiskt riktigt nice. Riktigt nöjd med mina individuella val, framför allt att jag valde bort allt språk. Vilket har gett mig ett riktigt soft schema. Börjar som tidigast 9:30 och slutar senast 16:10 underbart skulle jag säga. Inga glosor att träna har jag heller. Ska jag vara helt ärlig är det ända jag har gjort hemma sedan skolan börja ett matte tal. Mitt liv är skönt! ”Rubb it in” alla ni som sitter hemma och pluggar…
Sen vill jag också säga en till sak som jag tänkte på idag. Hur skönt och roligt är det inte att rätta en lärare? Jag gjorde det idag min fysiklärare hade så fel och jag är så nöjd med mig själv… Och ni känner jag hur min coolhet bara sjunker och övergår till NÖRD men sån är jag och han hade ju faktiskt fel. Så kan man inte ha det. Fast jag vet det är inte trevligt.
/Er besserwisser Robert
Åk med mig och vinn!
Konceptet fortsätter idag åkte jag och syrran på danstävling och vem vann, jo syrran! Tur för mig denna gång var ju också att bugg är en parsport så i och med det vann jag också! Det känns riktigt bra! Trots att det var den mista tävlingen i karriären… men vem bryr sig idag kunde vi inte gjort det bättre! Jag har inte riktigt tid som vanligt att skriva något längre, för ikväll blir det mer dans på forumtorget och kulturnatten.
/Robert ”Travolta”
Kvar i skolan
Sitter nu kvar i skolan som en annan pluggis men faktiskt så är det inte för att jag ska plugga utan jag väntar på att tiden ska gå. Alldeles snart så är det klubbmästerskap i sprint, det blir stadsskogen. Jag var i stadsskogen alldeles nyss och sprang med gympan så jag lyckades se några kontroller, OPPS! Hoppas att jag inte får någon fördel av det.
Kvar på skolan är det jag och några dator kåta ettor som har separationsångest från sina datorer. Så de sitter i matsalen och spelar flash-spel. Riktigt coola snubbar, så har vi aldrig gjort…
Igår gick det bra med festen på C2safety, ganska nice var det faktisk, härlig stämning, bra musik, helt okej jobb helt enkelt. Får se hur betalningen blir sen… Var lite trött i morse dock som jag räknade med men det var ingen större fara.
Nu måste jag sluta skriva måste gå och dra på mig tränings outfiten för nu ska det kubbas!
/Robert ol-pluggarn
PS. vad tycks om nya sloganen?
”Bloggen men en nollvision mot rättstavade inlägg”
På gång
I helgen var jag i Umeå som jag berättade senast. Det gick lite så där, medicinen tog inte första dagen, jag orientera för dåligt andra och sista dagen sprang jag helt enkelt för sakta som vanligt alltså. Det blev inte det perfekta loppet den här helgen heller… men helgen var väldigt trevlig ändå. Jag åkte med OK Linné upp till Umeå de sprang väldigt bra och åkte hem 3 sm-guld rikare. Lika var det förra helgen de som åkte i min bil gick väldigt bra då också. Så det är nu jag får hybris. ”De är jag som ger det tur!” Så frågan är vem åker med mig till nästa tävlingshelg…
Förutom att jag funderar på konstiga sannolikheter och sammanträffanden så är det en vecka med lite sömn och mycket kul. Ikväll blir det att jobba på C2safety jubileum. Det ska nog bli skoj och förhoppningsvis blir jag en pannlampa rikare efter kvällen. Lite synd bara att jag redan ligger lite back med sömnen denna vecka. Helgen ser också ut att bli intensiv, DM-natt (orientering) på fredag kväll/natt, Brunnasnurren (bugg) på lördag förmiddag, uppträdande på kulturnatten på lördags natten då och sist DM-lång (orientering) på söndagen. Ser ut att bli NICE! Och nu lite reklam:
Kulturnatten 2010
UBSS kommer även iår att medverka
på kulturnatten den 11 september.
Titta gärna förbi och ta en sväng-om.
Kl 16-19 på forumtorget.
Alltså alla får dansa så kom förbi och gör det! Jag kommer vara där var det du också.
/all sysslare Robert
Har inte tid!
Jag förstår inte hur folk hinner blogga flera gånger om dagen. Jag tänker på att jag ska blogga minst en gång om dagen men inte blir det något för det. Man går ju skolan på dagarna tränar på kvällarna och tävlar på helgerna. Det blir liksom ingen plats över. Just nu har jag lucka på vad ska vi säga… 15 min som jag borde använda till plugg. Fast jag är inte så sugen så det skiter vi i.
Det jag hållit mig sysselsatt med de senaste dagarna är OL-skytte SM som jag skrev om i senaste inlägget. Det gick sisådär skött underbart på lördagen i liggande men sprang uruselt. På söndagen var det tvärt om nattsvart skytte och bra löpning. Stående skytte lämnar vi till historien tycker jag…
Nu är det ny vecka och nya tävlingar så imorgon sticker jag till Umeå och ska springa SM i vanlig orientering får se hur det går. Det kommer nog något kort om det om en vecka sådär. Den som väntar på något gott… eller nått.
Nu tror jag mina 15 min är slut. Jag måste laga mat för snart ska jag på skytte träning (lagom smart att köra den efter jag har varit på SM och inte kommer tävla på ett tag men, men).
Lite bilder från helgen som var
På återseende trogna bloggläsare.
/Busy Robert
På gång
Skolan har börjat och det börjar se ut som vanligt igen men jag har fortfarande lite projekt på gång. Nu i helgen ska jag åka och springa orienteringsskytte, spännande sport. Som skidskytte fast utan skidor och med kontroller som man ska besöka mellan skjutningarna. Jag är fett taggad! Det är SM så det är säkert den största chansen jag har på ett tag att ta SM-medaler. För helt ärligt finns det inte många i Sverige i min ålder som seriöst håller på med orienteringsskytte så vi får se hur det går. 12 anmäld i alla fall.
/OL-skytten Robert
Good old days
Det här inlägget är framför allt till alla er som var med på den gamla goda tiden. Då man gick i Ärentunaskolan och kände sig så gott som vuxen man kunde nog inte bli mycket mer vuxen än så här. Man gick ju på högstadiet för guds skull!
Idag har jag varit i Fjällnora och tränat orientering. När jag var där fick jag en helt hysterisk nostalgitripp. För om ni kommer ihåg så var det där vi var på ”kick of” i början av nian. För nästan exakt två år sedan. Vi hade fått tillbaka Elin och den nya friska fläkten Hanna, skogsmänniskan skulle dra ut oss på hajk. När jag kom ditt idag så kom alla minnen tillbaka vad vi gjorde, vad vi sa, hur vi åt allt. Jag måste säga det var inga dåliga minnen.
Jag kommer ihåg att hur ”killarna” skulle gå ut på upptäcktsfärd efter att vi satt upp tältet. Jag kommer ihåg att vi gick en bit in i skogen och hur vi kom till ett dike som vi gick längs. Jag minns hur vi kom på den geniala idén att vi skulle ringa ”tjejerna” och säga att vi var vilse och hur hysteriska de skulle bli. Hur sedan planen fungerade så himla bra, trots vårat usla skådespel. Men ”tjejerna” var och är väl inte blonda för intet… *stort flin* Vilka tider! Vilka minnen! Vilka raggningsknep!
Jag kommer också ihåg massa lekar vi gjorde på eftermiddagen. Det var djurdanser och sånger, bakning och första hjälpen. Kommer även ihåg en underbar kväll. Vi hade en lägereld, en gitarr som jag försökte vissa mina smått obefintliga kunskaper på och hur sen Petter visade hur det skulle vara, vi hade varma ”chokladbananer” och marshmallows. Vi hade korv och vi hade bröd men framför allt hade vi varandra. Det var en underbarkväll på den tiden när man inte ”behövde” alkohol för att ha roligt med kompisar en kväll. Vilka minnen! Det är en sådan kväll man gärna skulle göra en gång till.
Den dagen och kvällen var verkligen starten för vad som kom att bli en riktigt rolig och trevligt avslutnings år på Ärentunaskolan. Den kvällen skulle jag vilja säga var den kvällen vi blev en klass och inte bara några grupper elever som pluggar i samma klassrum.
Kommer alltid komma ihåg er klassen!
Och nu tänkte jag visa lite skoj som jag hittade i ”arkivet”.
"Chokladbananer" <3
Tror både kameran och fotografen var lite trött dagen efter...
Och "tjejerna" var snälla att lämna en film också ifall någon skulle dö eller ha bytt skola... det ena har i alla fall hänt.
/En lite äldre men fortfarande inte vuxen Robert
Dancing with myself
Sitter vid datorn och chattar. Spotify är också igång någon spellista med gamla låtar. När denna dänga kommer fram kan man ju inta annat än att dansa för sig själv vid datorn. Så det är det jag gör exakt just nu.