Att vara sjuk är sjukt tråkigt. Jag är sjuk idag. Inte så här ”jag ligger i sängen och spyr”-sjuk. Nej, lite mer ”Jag är sjuk, än sen då? Det hindrar inte mig.”-sjuk. Den ända planen jag har för idag var att träna men inte fick jag göra det. Hela den här veckan har jag tänkt träna men jag har hela tiden varit lite sjuk. Irriterade lite sjuk, man missar inte skolan, man tänker bara på det om man inte har något bättre för sig, ingen annan märker att man är sjuk, men man får inte träna. Sjukt tråkigt!

/Robert the whiner

Jag har faktiskt lovat en bild på mig som nunna och jag är en man vid mitt ord, ibland… Så därför tänkta lägga upp en sådan men det hade varit lättare om jag inte varit så jävla glömsk.Jag skulle ta med kameran för att ta bilder på de andra och även föreviga min egen dräkt men inte F*N kom jag ihåg kameran… så därför har jag snott en bild från Ronja. Tack Ronja!

Ytters vacker bild om jag får säga det själv...

Fast det var inte slut glömt för den dagen inte. Nej när jag skulle svida om till nuna slängde jag snabbt ner mina ”vanliga” kläder i väskan in i skåpet och lås… med nycklarna i väskan. D´OH! Så efter avslutat minglet vart det till Vaktis som inte hade tid så jag fick vänta och vänta tills efter en halvtimme när ”receptionstanterna” upptäcker att de är de som har bultsaxen. "HOPPSAN!" Så jag hade väntat helt i onödan. Kul att man i alla fall inte är klantig och låser in sina nycklar…

/syster Robert

Åhh vad tårta är gott! Jag sitter här och smaskar en ljuvlig gräddtårta som mamma fick för sig att hon skulle baka när morfar kom på besök. Mycket bra tänkt av henne och mycket gott.

Det känns som allt börjar falla på plats nu, jag har fixat klart med ”maskeradklädseln” till minglet. Så nu kommer jag se ut som en äkta nunna… i alla fall nästan. Bildbevis kommer, jag lovar. Över huvud taget så tycker jag hela skolan känns färdig…

Idag fick jag också brev från akademiska. De har nu skrivit ut recept på min ”testmedicin”. Väldigt förväntansfull på att det ska funka, lite läskigt är det dock när man läser om medicinen på www.fass.se nämner det inget om det användnings området jag ska använda det till. Fast som sagt det är ju ”testmedicin” Hoppas det funkar!

Fast det är ju en sak innan jag kan testa om det funkar… jag måste svälja fanskapet. Jag kan inte svälja tabletter. Inte ens en liten fjuttig Alvedon klarar jag, och de här ska vara större. Hur ska det gå?

/Er blivande knarkare Robert

Idag var det SLAGET mellan Fyris och Rosendal och det bästa vann. Det var slakt! Tycker Fyris borde skämmas det är dubbelt så många och ändå har de inte en chans.

Dagens dislike får Felix Ohlin (internationella gymnasiet), kommer han och tror att han är något och springer runt med bar överkropp blåmålad som en Fyriselev. Nej så lågt trodde jag inte han skulle vara och kom igen vad tycker Felix om de blåa egentligen?

/Robert en stolt Rosendalare

Inför den här helgen hade jag i stort sätt inget planerat, inget stort i alla fall. Det var ett tag sen jag sist hade en sådan helg. Någon gång runt påsk tror jag. Så jag var lite fundersam över vad som skulle hända. Nog för jag är en mästare på att ”ingenting” men det är lite roligare när saker händer och visst hände det saker.

Jag han på lördagen med att provspringa uringen banorna, hjälpa mamma i landet, leverera hö och hämta virke, bli bjuden på fika hos familjen Johansson och sist och definitivt roligast PADDLA! För jag fick faktiskt svar på min kontaktannons i mitt tidigare inlägg. Jag och Isak tog en paddlings tur igår kväll under månens ljus. Fast jag tror Isak som är lite homofob vill tillägga att det var ”NOT IN A GAY WAY!” Nej, det var en ytterst oromantisk forsränning nedströms hemifrån mig. För en som inte vet hur ån hemma hos mig ser ut kan jag beskriva det så här. Uppströms = Grön barnbacke, djupt, inga stenar i vägen, få nedfallna träd, lätt strömt. Nedströms = Svart puckelpist, grunt, massvis av stenar som gömmer sig exakt under ytan, nedfallna träd i stort sätt alltid i sikte, delvis jätte strömt och allmänt svår framkomligt. Så min och Isaks resa var inte romantisk på något sett. Mest använda ord var nog, helvete, jävlar eller FAN! Fast FAN vad kul det var!

För att summera det här lite så kan man hinna med väldigt mycket bra saker på endag även om inget var planerat.

/En planlöst strövande Robert

Jag har fått in lite klagomål på att den här bloggen är lite dåligt uppdaterad av ett visst troende berg och det kan jag acceptera. Jag har inte skrivit på ett tag jag har inte hittat inspirationen, eller det har jag ju egentligen. Jag har haft flera bra idéer. Jag har inte haft tid, eller det har jag ju egentligen. Jag har haft mycket tid för i skolan gör man inget längre. Jag har… nä jag ska inte hitta på mer dumma bortförklaringar jag har helt enkelt inte haft lust. Det har funnits så mycket annat tidsfördriv att göra. Lägga orienterings bannor (jag ska vara banläggare för en orienteringstävling på tisdag), träna piano (hade en piano ”uppvisning” i lördags på min stora systers bröllop), planera inför min systers bröllop (vad ska jag göra? Hur kommer det vara? Vad ska jag ha på mig?) och sen har jag gjort lite annat trams ibland. Jag vet inte om ni har hört talas om det men det kallas plugga? Jag brukar göra sådant ibland fast det händer allt mer sällan nu.

Jag ska vara ärlig med er bloggläsare jag har inte värdesatt er så högt som jag borde får se om jag prioriterar om i framtiden jag ska försöka men jag lovar inget.

/Robert son till Petter

Jag tänkte jag kunde slänga med lite vackra bilder från bröllopet. Fast det blir mest kanske ett bevis på hur dålig fotograf jag är…

Våren har kommit och livet leker. Lärarna kommer inte på lektioner längre och det är bara håltimmar och sovmorgnar i skolan. Vattnet porlar fridfullt i ån hemma och detta har gjort mig grymt taggad på att paddla. Har varit det i någon vecka nu men ingen har varit på att paddla med mig. Så därför tänkte jag, ”jag sätter ut en kontaktannons…”

Jag är en glad kille på 17 vårar, jag tycker om fridfulla utflykter med mycket snack och härliga naturupplevelser. Jag söker dig som är likasinnad och gärna tar en lång paddlingstur i den varma vårsolen inom en snar framtid. Tveka inte att ta kontakt är glad för alla sorters sällskap.

/en seriöst sökande Robert

Jag blir så jävla lack på mitt spec-hjärta. I natt sprang jag 10-mila och han knappt komma in i loppet innan hjärtat ballar ur. Kan det inte bara vara som alla andras? Så frustrerande när de inte funkar som jag vill. Ska nog ringa doktorn och be om lite knark snart, så här kan jag inte ha det länge.

/Er sjuke vän Robert

Många gånger har folk sagt till mig:

”Du är från Storvreta va?”

Var på jag har svarat:

”Nej, nej jag har gått i skolan där men inte är jag uppväxt i den hålan inte.”

Idag kanske jag skulle svarat annorlunda, idag är jag en stolt ”Storvretabo”. För vem skulle inte vilja vara del av ett SM-guld? För er som inte är så uppdaterade så vann idag Storvreta IBK Superligan i innebandy.

Idag är också en sådan här dag då alla blir väldigt bra vänner med alla:

”Du vet Henrik Stenberg han som gjorde 1-0 och 5-2 målet, jag känner han. Min store bror spelade i samma fotbollslag som han. Vi har gått på samma skola och jag har haft hans gamla biologibok. Coolt va?”

Man känner sig faktiskt väldigt ”cool” när man inser att man faktiskt gör så här. Återigen vem vill inte ta del av ett SM-guld? Det finns faktiskt en väldigt rolig grej i det här. Den här biologiboken som Henrik Stenberg har haft mellan 7-9:an som jag sen hade från 7-9:an visar på genuint Storvreta IBK hjärta. Henrik är inte känd för att ha varit den som pluggade hårdas i skolan, så det kan tänkas att han inte hade allt för kul på biologi lektionerna. Vad gör man då? Jo man ritar en STOR Storvreta örn hela pärmens insida. Så om ni någon gång träffar Henrik och han visar bristande kunskaper i biologi vet ni varför. Han ritade Storvretas Klubbmärke på boken istället för att lyssna på lektionerna.

/En uppmärksamhets törstande Robert

Löpträning stod på schemat idag, men hur? Efter lite eftertanke kom jag på det, jag skulle geocacha!  För er som undrar vad fan menar han med ”geocacha” så kan jag tala om att det är mitt egna påhittade verb som kommer från engelskans ”geocaching”. Geocaching kommer från hemsidan www.geocaching.com och är en GPS-lek för prylbögar som mig som äger en GPS. Lite enkelt går det ut på att man letar efter gömda ”skatter” i världen. Oftast är dessa skatter väldigt oglamorösa, det brukar oftast vara matlådor, filmburkar eller andra plastbehållare ofta listigt gömda. För att hitta en sådan här burk underlättar det om man har GPS koordinaterna tills dens gömställe, dessa hittar man på hemsidan www.geocaching.com. När man hittat ”skatten” loggar man sitt besök i anteckningsblocket eller liknande som finns i lådan sedan går man hem skriver in på hemsidan att man varit där. Otroligt spännande! (visst var det en fin wikipedia uppsats jag fick till.)

Dagen cachar fanns vid Fullerö handel, Fårhagen i Storvreta och en vid Ekebykvarn det vart ett alldeles lagom disstans pass. Synd var att jag inte hittade den vid kvarnen, bara för att man har koordinaterna behöver man inte hitta den. *Sadface* Det jag däremot hitta vid kvarnen var minkar det är det inte varje dag man ser, typ så här en gång på 16 år.

/prylbögen Robert och hans GPS

Föra inlägget blev ju katastrof, snacka om att ta ut segern i förskott...

Imorse när jag vakna snöade det ”vad fan” tänkte jag då. Det är April och det snöar fortfarande ute. Någonstans här fick jag en uppenbarelse som en blixt från klar himmel eller ska jag säga som snö i April… Jag skulle rita en bild, en bild om hur vintern höll ett järn grepp om våren, det skulle bli så bra… efter ett tag kom verkligheten tillbaka och jag insåg att jag kan inte rita men ”vem bryr sig? Kan bli kul ändå!” Jag satte gång och rita det tog lite tid men så här blev det.

(klicka på bilden för att förstora)

/konstnären Robert

Idag har jag för första gången på året solat! Det var riktigt skönt och nu känns det som våren verkligen har kommit på riktigt. Det är så synd att jag fortfarande är lite sjuk från Fyrishov och inte kan ut och träna i det ljuvliga vädret. Fast det är inge synd om mig jag sitter här och glufsar godis i ett av mina fyra påskägg, ganska skaplig fångst tycker jag själv. Nu kanske ni undra hur jag lyckades få så många påskägg, det ska jag berätta. Det började en tidig torsdags morgon…

Pluggis som jag är gick jag lite tidigare till skolan för att skriva på våran historia uppsats. Jag satt mig i ett av bibliotekens grupprum för att ha nära till referenserna. Just idag så skulle elevkåren ha en påskäggsjakt på skolan. Eftersom klockan var strax efter 9 var jag ensam i biblioteket förutom bibliotekarierna. Efter en stund kom en medlen i elevkårsstyrelsen in smygande med en kasse med något som såg mycket misstänkt ut som påskägg inslagna i papper. Hon kollade sig runt att ingen var där, kusten såg ut att vara klar men hon missade mig där jag satt och gömde mig bakom min hög av böcker. Hon smet in bakom hyllan som låg vägg i väg med grupprummet där jag satt i och började prassla med pappret. Shirin som hon hette smet sedan snabbt ut ur biblioteket. Jag tog en kort paus i pluggandet och mitt första påskägg var bärgat.

Några timmar efter den första händelsen så begav jag mig av till slottsbacken för att vara funktionär på den årliga påskäggsorienteringen, det var ganska molnigt och det hade regnat på förmiddagen detta lede till att det var många som inte dök upp som hade köpt karta. Vilken i sin tur lede till att det vart många påskägg kvar, då passa jag på att ta två själv och så fick jag påskägg två och tre.

Imorse när jag morgontrött gick ner till frukostbordet hittade jag något ovanligt på min talrik, påskharen hade varit framme på morgonen och gett mig ett stort fint påskägg till frukost och så fick jag mitt fjärde ägg.

/En mycket solbrun och godisfylld Robert

Idag har jag varit på Fyrishov och simmat med klassen och jag lever fortfarande! Att jag inte var den bästa simmaren är ingen hemlighet så att livräddning på tid inte var min gren var ganska självklart. Borde det inte vara bäst om man första lärde sig rädda sitt eget liv innan man skulle rädda någons annans? Hur som helst jag överlevde simningen och nu siktar jag in mig på lite mer ”manligare” grenar på idrotten för att återrätta min heder, typ distanslöpning^^ För att citera Vidar Swening:

”Det är ju mycket bättre att man orka springa en mil och hämta hjälp om någon drunknar än att hjälpa den själv.”

Efter besöket i simhallen ville inte min hals vara med och tjocknade rejält, så nu håller jag på att drunkna igen… i mina egna kroppsvätskor. Så nu sitter jag här med ont i halsen och ber om lite medlidande…

TACK känns mycket bättre nu.

Jag sjunker som en sten men kraften finns i mina ben.

/Robert

Det är söndag morgon, jag har under natten blivit bestulen på en timmes sömn och det regnar ute. En oförskämt morgonpigg Robert utbrister:

”FAN VAD TAGGAD JAG ÄR PÅ DISSTANS PASS!”

Jag beger mig till Sunnersta för att springa ett långt orienteringspass i ett snöigt och samtidigt regnigt Lunsen. Inte många dagar på året man får uppleva ett sådant naturfenomen, vad tur att jag var ute och sprang just då. Även fast det var slaskigt och jobbigt så var det också SKÖNT. Vad är inte härligare än ett distanspass?

/En smått knäpp Robert

Nu är vi äntligen klara med sagoprojektet. Det blev många kämpiga timmar med texten och en ohyggligt svettig och nervös väntan innan man fick spela upp.

Det var inte vackert, det vart inte bättre av film och ljudkvalitén men jag hade roligt hoppas ni också har det.

Ibland händer det saker i livet som man inte alls kunde förutspå, det bara blev så. Sånt både älskar och hatar jag. Den senaste tiden har jag upplevt några sådana saker och de var den här gången alla positiva och roliga.

Förra veckan gick jag i stadsskogen och då bredvid stigen stod denna underbara skapelse:

Noterbart att den inte stod på någon av de större stigarna i stadsskogen utan helt ”Random” på en liten skit stig. Kände mig mycket lyckad som hitta den.

Igår var jag på stadsbiblioteket för att arbeta med en historia uppsats. Jag behövde då låna en väldigt udda bok. Denna bok var så udda att den inte fick plats i det vanliga biblioteket utan fanns i magasinet. Var ligger magasinet var frågan, efter lite letande hittade jag en skylt på en dörr bredvid återlämningsdatorerna:

Öppet magasin

Öppet 13-17 mån-fre

Tur för mig att klockan var 13:45 då. Jag närmade mig denna för mig helt nya dörr i biblioteket med försiktighet. Vad fanns bakom den? Ett litet rum med en till dörr och en trappa ner i källaren, en pil pekade ner i källaren. För mig var det som en hemligdörr öppnades. ”Den förbjudna avdelningen”

Jag gick ner för trappen och ser rader och åter rader av böcker. Där finns också en disk, där sitter en gammal gubbe, exakt som man vill att det ska vara på sådana här skumma ställen. Det roliga var inte slut en, jag skulle hitta boken också. Rummet var fyllt av hyllor, inte vilka hyllor som helst. Det var skjuthyllor! Sådana där som man får veva isär och skapa en ny gång. Så jag letade fram var min bok skulle stå och började veva hyllorna åkte isär och fram kom en ny gång, det var magiskt. Där stod min bok exakt där den skulle. Det var som att hitta en skatt. Underbart roligt inslag på min dag. Tips: Leta reda på skumma böcker som finns i magasinet. Det är sjukt coolt där.

Efter denna roliga händelse åkte jag hem och gick ut med Ture, våran hund. Då hittade vi en säkert 3 meter hög snöhög. Den klättrade han upp på och jag knäppte denna bild. Den vart fin och jag vart glad.

Idag stod jag uttråkad på busstationen när jag fick detta SMS:

”JAG SÅG DIG JUST:-O:-D”  /Linnea Troberg

Eftersom det var ganska länge sedan jag träffa Linnea vart jag väldigt glad. Efter några SMS fram och tillbaka fick jag reda på att Linnea hade suttit på en buss som åkte förbi och att hon mådde prima. Då vart man ännu gladare. Detta måste själv säga var ”fan vad oväntat” och mycket trevligt.

/Robert som njuter av det lilla

“Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb.” Typ så lät det i skolan idag. Jag vet inte varför men helt urspårat var det i alla fall. Dagen för mig startade i dimman, något så fruktansvärt trött. Efter första lektionen började det klarna lagom till fysik provet. Som för övrigt gick bra men det var också lekande lätt...

Sedan var det svenska, klar i huvudet som jag var lyckades jag upptäcka den nya schema ändringen och vi begav oss till det nya klassrummet. Men varför bemöda sig med att ändra till rätt sal? Efter att ha suttit i fel sal i 10 min förstod vi att något var fel och hittade tillslut den rätta salen. Svaret vilken sal vi skulle vara på hade funnits på det allsmäktiga Rexnet som vi alla tycker så mycket om och läser minst varje kvart…

Sedan var det lunch och efter det tyska grammatik med ”AHH Johannes” våran älskade tyska lärarstudent. En av de få som kan konsten att få en grammatik lektion riktigt trevlig och mysig. Mer entusiastiska lärare åt folket!

Sen hade vi relativt normala historia och kemi lektioner om man bortser från:

” Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb.” för det var någonstans här när alla började tjäna vitringen på helgen och när det var diskussions övningar på historian fans det inget stopp. Sedan att kemi lektonen helt balla ur när läraren lämna rummet var väl ganska väntat.

/ Robert som fortfarande säger/skriker ”Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb” inombords.

Jag kommer aldrig ångra att jag praoa på Traktor nord. Bland det bättre val jag gjort i mitt liv. Jag storm trivdes, där jag lärde mig masa bra saker men det bästa är ändå att jag konstant får sommarjobb där. För åter igen har jag varit och fixat sommarjobb där, inga konstigheter, tredje året i rad. Fast jag ärligt talat har det inte riktigt sagt att jag fått det än:

”Det ser ljust ut”

Var svaret och det på traktor Nord språk betyder:

”Du får det så länge inte en stor svart elefant ramlar ner från himmelen och jämnar huset med marken.”

Så det är inte helt säkert. Notera att elefanten är svart och inte rosa som den hade varit om det var helt otroligt…

/En ganska kaxig välbetald Robert