Idag har jag varit på Fyrishov och simmat med klassen och jag lever fortfarande! Att jag inte var den bästa simmaren är ingen hemlighet så att livräddning på tid inte var min gren var ganska självklart. Borde det inte vara bäst om man första lärde sig rädda sitt eget liv innan man skulle rädda någons annans? Hur som helst jag överlevde simningen och nu siktar jag in mig på lite mer ”manligare” grenar på idrotten för att återrätta min heder, typ distanslöpning^^ För att citera Vidar Swening:

”Det är ju mycket bättre att man orka springa en mil och hämta hjälp om någon drunknar än att hjälpa den själv.”

Efter besöket i simhallen ville inte min hals vara med och tjocknade rejält, så nu håller jag på att drunkna igen… i mina egna kroppsvätskor. Så nu sitter jag här med ont i halsen och ber om lite medlidande…

TACK känns mycket bättre nu.

Jag sjunker som en sten men kraften finns i mina ben.

/Robert

Det är söndag morgon, jag har under natten blivit bestulen på en timmes sömn och det regnar ute. En oförskämt morgonpigg Robert utbrister:

”FAN VAD TAGGAD JAG ÄR PÅ DISSTANS PASS!”

Jag beger mig till Sunnersta för att springa ett långt orienteringspass i ett snöigt och samtidigt regnigt Lunsen. Inte många dagar på året man får uppleva ett sådant naturfenomen, vad tur att jag var ute och sprang just då. Även fast det var slaskigt och jobbigt så var det också SKÖNT. Vad är inte härligare än ett distanspass?

/En smått knäpp Robert

Nu är vi äntligen klara med sagoprojektet. Det blev många kämpiga timmar med texten och en ohyggligt svettig och nervös väntan innan man fick spela upp.

Det var inte vackert, det vart inte bättre av film och ljudkvalitén men jag hade roligt hoppas ni också har det.

Ibland händer det saker i livet som man inte alls kunde förutspå, det bara blev så. Sånt både älskar och hatar jag. Den senaste tiden har jag upplevt några sådana saker och de var den här gången alla positiva och roliga.

Förra veckan gick jag i stadsskogen och då bredvid stigen stod denna underbara skapelse:

Noterbart att den inte stod på någon av de större stigarna i stadsskogen utan helt ”Random” på en liten skit stig. Kände mig mycket lyckad som hitta den.

Igår var jag på stadsbiblioteket för att arbeta med en historia uppsats. Jag behövde då låna en väldigt udda bok. Denna bok var så udda att den inte fick plats i det vanliga biblioteket utan fanns i magasinet. Var ligger magasinet var frågan, efter lite letande hittade jag en skylt på en dörr bredvid återlämningsdatorerna:

Öppet magasin

Öppet 13-17 mån-fre

Tur för mig att klockan var 13:45 då. Jag närmade mig denna för mig helt nya dörr i biblioteket med försiktighet. Vad fanns bakom den? Ett litet rum med en till dörr och en trappa ner i källaren, en pil pekade ner i källaren. För mig var det som en hemligdörr öppnades. ”Den förbjudna avdelningen”

Jag gick ner för trappen och ser rader och åter rader av böcker. Där finns också en disk, där sitter en gammal gubbe, exakt som man vill att det ska vara på sådana här skumma ställen. Det roliga var inte slut en, jag skulle hitta boken också. Rummet var fyllt av hyllor, inte vilka hyllor som helst. Det var skjuthyllor! Sådana där som man får veva isär och skapa en ny gång. Så jag letade fram var min bok skulle stå och började veva hyllorna åkte isär och fram kom en ny gång, det var magiskt. Där stod min bok exakt där den skulle. Det var som att hitta en skatt. Underbart roligt inslag på min dag. Tips: Leta reda på skumma böcker som finns i magasinet. Det är sjukt coolt där.

Efter denna roliga händelse åkte jag hem och gick ut med Ture, våran hund. Då hittade vi en säkert 3 meter hög snöhög. Den klättrade han upp på och jag knäppte denna bild. Den vart fin och jag vart glad.

Idag stod jag uttråkad på busstationen när jag fick detta SMS:

”JAG SÅG DIG JUST:-O:-D”  /Linnea Troberg

Eftersom det var ganska länge sedan jag träffa Linnea vart jag väldigt glad. Efter några SMS fram och tillbaka fick jag reda på att Linnea hade suttit på en buss som åkte förbi och att hon mådde prima. Då vart man ännu gladare. Detta måste själv säga var ”fan vad oväntat” och mycket trevligt.

/Robert som njuter av det lilla

“Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb.” Typ så lät det i skolan idag. Jag vet inte varför men helt urspårat var det i alla fall. Dagen för mig startade i dimman, något så fruktansvärt trött. Efter första lektionen började det klarna lagom till fysik provet. Som för övrigt gick bra men det var också lekande lätt...

Sedan var det svenska, klar i huvudet som jag var lyckades jag upptäcka den nya schema ändringen och vi begav oss till det nya klassrummet. Men varför bemöda sig med att ändra till rätt sal? Efter att ha suttit i fel sal i 10 min förstod vi att något var fel och hittade tillslut den rätta salen. Svaret vilken sal vi skulle vara på hade funnits på det allsmäktiga Rexnet som vi alla tycker så mycket om och läser minst varje kvart…

Sedan var det lunch och efter det tyska grammatik med ”AHH Johannes” våran älskade tyska lärarstudent. En av de få som kan konsten att få en grammatik lektion riktigt trevlig och mysig. Mer entusiastiska lärare åt folket!

Sen hade vi relativt normala historia och kemi lektioner om man bortser från:

” Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb.” för det var någonstans här när alla började tjäna vitringen på helgen och när det var diskussions övningar på historian fans det inget stopp. Sedan att kemi lektonen helt balla ur när läraren lämna rummet var väl ganska väntat.

/ Robert som fortfarande säger/skriker ”Ahhh ohhh ihhhh blö blböl böb” inombords.

Jag kommer aldrig ångra att jag praoa på Traktor nord. Bland det bättre val jag gjort i mitt liv. Jag storm trivdes, där jag lärde mig masa bra saker men det bästa är ändå att jag konstant får sommarjobb där. För åter igen har jag varit och fixat sommarjobb där, inga konstigheter, tredje året i rad. Fast jag ärligt talat har det inte riktigt sagt att jag fått det än:

”Det ser ljust ut”

Var svaret och det på traktor Nord språk betyder:

”Du får det så länge inte en stor svart elefant ramlar ner från himmelen och jämnar huset med marken.”

Så det är inte helt säkert. Notera att elefanten är svart och inte rosa som den hade varit om det var helt otroligt…

/En ganska kaxig välbetald Robert

Ohh jag känner mig så dukig har precis städat mitt rum. Det gick fantastiskt bra, jag lät gitarren stå i sitt hörn utan att avbryta städningen med ett 20 minuters solo, jag stanna inte vid datorn för att kolla facebook varje gång jag passera den och jag började inte leka med alla konstiga saker som jag hittade i mina hyllor när jag städade. Helt enkelt jag städade utan avbrott. Till och med städade jag noggrant nästan i alla mörka vrår. En del vrår måste jag ju ha kvar. Jag kanske dör av plötslig andnöd annars när jag går och lägger mig i natt, lungorna är inte vana med damm fri luft…

Så nu när jag har är städat rum, kan jag öppna det för allmänheten igen. Ni är alla varmt välkomna att besöka mig, om någon mot all förmodan skulle vilja göra något sådant tråkigt och dumt. ;-)

/En nöjd, glad och stolt Robert

Jag är tillbaka hemma och i skolan igen men mentalt är jag fortfarande kvar i Portugal, allt var så härligt, att springa barmark igen, solen sken, människorna skrattade, ALLT var underbart.

Portugiserna gjorde så mycket roliga saker så jag tänkte därför skriva lite om hur de beter sig i Portugal.

Det första intryck jag fick av Portugal när vi lämnat flygplatsen var att Portugiser inte greppat det här med bilkörning. Eller egentligen skyller jag inte på Portugiserna själva mer de som planerar trafiken i Portugal, ”Vägverket Portugal”. Som jag förstått de är fördelen med rondeller att man slipper rödljus och får ett bra ”flow” i trafiken. Så var det tydligen inte… när vi lämnat flyggplatsen och åkt i 3 min så kommer vi till en rondell som inte är rund, det är en ellips?! efter att ha tagit sig genom halva får man lämna företräde MITT I rondellen?!

Efter att ha överlevt den första rondellen kommer vi direkt till nästa. Fyra filer, fem avfarter och FYRA RÖDLJUS INUT I RONDELLEN. Det var fulständigt kaos vi var nära på att krocka med varandra (vi var två bilar i vårat sällskap) och med de andra i rondellen. Taxi bilarna körde ännu värre än de andra och korsade fyra filer i ett nafs framför de andra bilar ”inga konstigheter” så jävla säkert.

Det hade också snygga förbuds skyltar:

Den här satt vid alla påfarter till motorvägar.

När man äter ute i Portugal, i alla fall när vi gjorde det, så bestämmer man ett pris med kyparna innan man börjar äta och sen så beställer man. När man beställt så får man snart in sin mat vill man ha mer är det bara att säga till, fritt med påfyllning av ALLT. Så man kan säga att i alla fall jag åt mig riktigt mätt de gånger vi var ute. MUMS

Portugiser suger på engelska om de inte bor i en turist stad. Vattnet i Portugal smakar klor, men det finns mycket billigt i alla mat varubutiker bästa pris jag såg var 6 öre litern. Den mesta andra maten var också billigare än i Sverige också. Fika är också billigt kaffe och bulle 15 kr på konditori. Det vanligaste kaffet är espresso.

Saker ska smaka söt i Portugal gärna stöttade flingor och marmelad till frukost.

Till eftertätt äter de gärna brylépudding.

På gatorna och på landet går lösa hundar det fick jag uppleva på nattsprinten… inte helt behaglig upplevelse att möta en vildhund i en mörkgränd…

I Portugal får man inte slänga toalettpapper i toaletten, det finns än separat papperskorg för det, fast det struntade vi i. De är rädda om sitt toapapper:

/En Robert som fysiskt är hemma men mental borta