Skolan har börjat och det börjar se ut som vanligt igen men jag har fortfarande lite projekt på gång. Nu i helgen ska jag åka och springa orienteringsskytte, spännande sport. Som skidskytte fast utan skidor och med kontroller som man ska besöka mellan skjutningarna. Jag är fett taggad! Det är SM så det är säkert den största chansen jag har på ett tag att ta SM-medaler. För helt ärligt finns det inte många i Sverige i min ålder som seriöst håller på med orienteringsskytte så vi får se hur det går.  12 anmäld i alla fall.

/OL-skytten Robert

Det här inlägget är framför allt till alla er som var med på den gamla goda tiden. Då man gick i Ärentunaskolan och kände sig så gott som vuxen man kunde nog inte bli mycket mer vuxen än så här. Man gick ju på högstadiet för guds skull!

Idag har jag varit i Fjällnora och tränat orientering. När jag var där fick jag en helt hysterisk nostalgitripp. För om ni kommer ihåg så var det där vi var på ”kick of” i början av nian. För nästan exakt två år sedan. Vi hade fått tillbaka Elin och den nya friska fläkten Hanna, skogsmänniskan skulle dra ut oss på hajk. När jag kom ditt idag så kom alla minnen tillbaka vad vi gjorde, vad vi sa, hur vi åt allt. Jag måste säga det var inga dåliga minnen.

Jag kommer ihåg att hur ”killarna” skulle gå ut på upptäcktsfärd efter att vi satt upp tältet.  Jag kommer ihåg att vi gick en bit in i skogen och hur vi kom till ett dike som vi gick längs. Jag minns hur vi kom på den geniala idén att vi skulle ringa ”tjejerna” och säga att vi var vilse och hur hysteriska de skulle bli. Hur sedan planen fungerade så himla bra, trots vårat usla skådespel. Men ”tjejerna” var och är väl inte blonda för intet… *stort flin* Vilka tider! Vilka minnen! Vilka raggningsknep!

Jag kommer också ihåg massa lekar vi gjorde på eftermiddagen. Det var djurdanser och sånger, bakning och första hjälpen. Kommer även ihåg en underbar kväll. Vi hade en lägereld, en gitarr som jag försökte vissa mina smått obefintliga kunskaper på och hur sen Petter visade hur det skulle vara, vi hade varma ”chokladbananer” och marshmallows. Vi hade korv och vi hade bröd men framför allt hade vi varandra. Det var en underbarkväll på den tiden när man inte ”behövde” alkohol för att ha roligt med kompisar en kväll. Vilka minnen! Det är en sådan kväll man gärna skulle göra en gång till.

Den dagen och kvällen var verkligen starten för vad som kom att bli en riktigt rolig och trevligt avslutnings år på Ärentunaskolan. Den kvällen skulle jag vilja säga var den kvällen vi blev en klass och inte bara några grupper elever som pluggar i samma klassrum.

Kommer alltid komma ihåg er klassen!

Och nu tänkte jag visa lite skoj som jag hittade i ”arkivet”.

"Chokladbananer" <3

Tror både kameran och fotografen var lite trött dagen efter...

Och "tjejerna" var snälla att lämna en film också ifall någon skulle dö eller ha bytt skola... det ena har i alla fall hänt.

/En lite äldre men fortfarande inte vuxen Robert

Skolan börjar kännas allt närmare nu och det är väl bara att inse att sommarlovet är slut. Även fast jag har 5 dagar ”frihet” kvar. Klart det känns lite vemodigt att börja skolan igen men man får tänka på vilket trevligt lov man har haft istället. Mitt lov går att sammanfatta i två ord och ett tomrum. Jobb, Oringen och ett stort blankt mellanrum                               . Jobb för att jag har jobbat. Oringen för att jag var där och mellanrummet för det är vad lov är, göra ingenting bara slappa.

Jag är kanske dum i huvudet men jag ser lite fram emot att börja skolan första dagarna är alltid roliga. Vi ska få några nya klasskamrater har de lovat, för att fylla ut de tomma platserna i klassen, det är alltid spännande. Ser ut på schemat som vi ska få nya lärare också blir det upp byte eller ner byte? Och så själklart träffa de gamla kompisarna är inte helt fel det heller.

En annan sak som jag kom på lite såhär hux flux är att brorsan har flyttat till Linköping så nu är man ensam tonårs kille, ensam orienterare, ensam skidåkare i familjen delvis skönt men delvis ganska ledsamt också. Kommer nog sakna den grabben ibland men vi får se hur mycket.

Nu ska jag sluta babbla det blir nog bara värre och värre tror jag… Tror faktiskt jag ska se en film det regnar ju då får man vara inne och kolla på film ”Det har mamma sagt!”

/skolpojken Robert

Brukar undvika att snacka allt för mycket orientering här på bloggen. När jag tror att minna icke orienterar läsare blir lite bortskrämda av det. Brukar oftast hänvisa till min kartpärm där det riktiga orienterings analyserna finns. Ditt hittar ni via knappen i vänstra hörnet. Som jag för övrigt är väldigt stolt över. Känns som jag börjar få till html’en lite gran nu men det är en annan historia…

Idag tänkte jag göra ett undantag och snacka lite orientering här på bloggen. För gårdagens lopp var inte riktigt ett vanligt lopp och jag tror att till och med icke orienterare kan tycka att denna lopp analys är läsvärd vi får se.

Den senaste veckan har jag varit sjuk. Inte så farligt sjuk, jag har fortfarande jobbat men helt frisk har jag inte varit. Varit lite ont i halsen osv.  Så att tävla igår kändes inte som en bra idé men en kartpromenad borde man få göra trots sjukdom. Sagt och gjort jag gick till start på tävlingen och började gå min banna. Allt kändes väldigt bra så jag tänkte en kortsträcka kan jag väl springa. Så den första 100 meters sträckan tog jag sats och sprang allt vad tygen höll. Kanske inte så smart med tanke på min förkylning, fast vem har sagt att man ska vara smart jämt? Sen traskade jag vidare och tog mina kontroller. Fast sen kom en till kortsträcka och hade jag blivit klokare då? Nej, nej. Full sula även där. Efter den här sträckan tänkte jag:

”Nu ska jag ha lite kul!”

Eftersom jag springer med en gps som registrerar hur jag springer som ett spår har ju tanken slagit en att man skulle kunna skriva/rita något och idag kändes som dagen så såhär sprang jag:

Vilken ”BOM!” det blev… Lite misslyckat utropstecken vart det annars är jag ganska nöjd. Det var inte det lättaste träden stod ju i vägen… Som någon komentera på Facebook:

”Bra att du har rätt fokus på tävlingarna.”

Sen hade klockan tickat iväg ganska långt och jag tyckte det räckte ganska bra som det var och jag började traska tillbaka till mål. På vägen sprang jag en kortsträcka till och så själklart spurten. Kan säga att jag vann alla sträckor som jag sprang. *stolt* Helt sportsligt korrekt att vila mellan när det är jobbigt och bara ta i vid det lätta sträckorna då de andra redan är slitna och trötta. Bra för förkylningen var det bergis också, fast jag hade ganska kul. Väl spenderad förmiddag tycker jag. Den var helt "SJUKT seriöst".

/OL-Robert

Igår var jag på ”Eldfesten” i Österbybruk. Österbybruk är en håla som ligger ännu längre in i skogarna norr om Uppsala än vad Strorvreta, Vatholma och Skyttorp gör. Ganska off kan man säga… Eldfesten var tydligen någon raritet till fest det brukar ha där varje år. Jag hade aldrig hört talats om det förut men när min ”lokala kontakt” föreslog att jag skulle komma så är man inte den som tackar nej till en fest (eller det kanske jag är men inte idag i alla fall…). I alla fall så berättade jag det för mina föräldrar och det hade bra koll på vad Eldfesten var. Pappa vart lite nostalgisk det hade tydligen varit med på hans ”turnéplan” flera år i rad under hans glansdagar. Mamma hade tydligen också varit där någon gång. Så ja raritet till fest och så fyllde de ju 75 år också.

Festen var trevlig och själva elddelen var väldigt cool måste jag säga. Det började med fackelsim, alltså konstsim med facklor. Fortsatte med eldhopp från tian på hopptornet. Sedan kom det lite ljusshower och mycket fyrverkerier och sen lite mer eldhopp och fyrverkerier. Väldigt sevärt faktiskt. Jag själv fulkomligt älskade att fyrverkerierna var synkade till stor del med musiken, musiknörd som jag är, det var vackert. Efter detta kom fest delen det var dansband, öltält och discotält. Blev mest tid spenderat i discotältet även fast jag gärna hade varit mer på dansbanan men det regnade så för jävligt.

Hur som helst så var det en väldigt lyckad kväll. Jag höll nästan på att glömma att vi hade förfest aka ”kräftskiva” hemma hos Martin aka ”Lokal kontakt” innan vi gick ditt det var också väldigt trevligt. Under kvällen så märkte jag att i skogarna så här långt norr om Uppsala gör man inte som hemma… Det var mest två saker jag tänkte på:

Ett: När vi har kräftskiva hemma så brukar väl det vara lite kräftor sisådär fem-sex st och mycket tilltugg i form av pajer och bröd mm. Så gjorde man inte i Österby, nej, nej, nej. Mycket kräftor (hade man ätit under 10 så var det klent) och lite tilltugg. Det var väl gott det också i och för sig men inte som hemma… mamma vet bäst…

Två: Väl på festen så tycker jag det brukar vara så att det är folk i ”min” ålder som får i sig lite för mycket av de procentsatta dryckerna och blir lite över vingliga aka dygnraka. Men det var inte stilen i denna skog, nej, nej, nej. Visst fanns det några få som var runt min ålder som var packade men det allra flesta som var packade var betydligt äldre ungefär i pappa-, mammaåldern. Nu kanske ni tror att det bara var gamlingar där men så var det inte riktigt heller. Det kanske är som syrran sa:

”De är de som var med under pappas glansdagar och fortfarande har det som årets höjdpunkt och partar loss på Eldfesten.”

Vet inte om det är så sant men så sa hon. Nu har detta inlägg blivit väldigt långt men en trevlig kväll förtjänar väll det antar jag. Inte har jag några bilder att lufta upp det med heller, det är lite synd. För både eldshowen och personerna där var ju väldigt vackra. Jag tänkte faktiskt på att ta med kameran och det är tanken som räknas det vet väl alla, eller?

/Robert aka Rosakosa

Jag fick lite klagomål på bloggen idag av min kära familj. De tyckte jag stavade lite dåligt. Jag förstår inte riktigt vad det menar.

”Jag skulle väl aldrig? ” Sa jag

Då sa de fräcka satarna att t.ex. så var föra rubriken fel ”sju finna firrar” Vad är felet i WORD är det ingen röd mask…? Tydligen så var inte de det ord jag menade och bla bla BLÄÄÄ. Sen slutade jag lyssna och de babblade vidare om min stavning och annat oväsentligt tjafs. Fast okej jag kan faktiskt erkänna att det var felstavat så jag får väl acceptera att jag är inte perfek…bara nästan… Så om det är någon som tycker stavfel är otroligt irriterande så tyvärr ni får nog hitta en annan favorit blogg. För här kommer ni nog aldrig få ett rättstavat inlägg. Som sagt jag är inte perfekt, bara nästan…

/er perfekte vän Robert med ett perfekt självförtroende

Idag kände jag för att gå ner till ån och fiska som för i tiden. Så det gjorde jag. När jag var liten så fiskade jag ganska ofta på somrarna men på sista tiden har det inte blivit så mycket. När jag skriver gaska mycket så menar jag kanske en gång i veckan när det var som mest. Jag fick nästan aldrig napp men det var inte riktigt det som var grejen. De luktade ändå bara fisk om händerna då…

I alla fall idag när jag gick ner och fiska började det som vanligt de första kasten (jag fiskar med kastspö) inget napp men efter några kast då NAPPAR det! Shit vad förvånad jag vart. Jag vevar in och ser en liten abborre sitta på kroken. Fast vad konstigt den simmar… VÄNTA jag har krokad den i buken… Alltså den hade inte försökt äta draget utan jag hade ”kört” över den och krokat den i farten. Jag tar av den av kroken. Inte riktigt lika stillfult som jag tänkt. En liten skit abborre krokad i buken. Nej, den släpper vi tillbaka. Efter att ha släppt i den tänker jag efter:

”Undra om jag inte har ett för stort drag för denna lilla å? hmm”

Ja byter till ett mindre drag och då händer det grejer. Det nappar som bara den helt plötsligt. Det var helt sanslöst. En gång fick jag ett hattrick. Alltså på tre kast tre fiskar! Fast de flesta var inte mycket att hurra för. Den minsta var inte mycket större än en tumme… eller inte riktigt. Men mäter man med min pappas jätte tumme var den nog det. Den största var faktiskt en rätt så hyfsad abborre så den tog jag upp.  Jag vägde den det var en riktig baddare på hela 220 g… Den blev en förrätt till middagen. En knäckebrödsmacka med smörstekt abborre. MUMMS! Allt som allt fick jag 7 st. abborrar. Helt otroligt bra, nytt kast rekord! Fast slår inte ”met-rekordet” på 13 st. tror jag. Det var längesen och en väldigt lyckad kväll.

Jag beundrar min fångst.

Jag och firren. SORT GARV!

Nu ska den stekas.

Snart klart!

Voila!

/Stor fiskaren Robert

Förra veckan var jag på Oringen och det blev som jag hoppats, fantastiskt!

·         Jag presterade inte på topp.

·         Hade sönder ett par skor.

·         Det regnade 5 av 7 dagar.

·         Hade torra kläder på mig 2 dagar.

Alltså det var helt underbart! Med tanke på att min ”saker som gick dåligt lista” endast består av 4 punkter så kunde det garanterat vart värre och vilka punkter är det sen. ”Jag prestera inte på topp” Gör jag någonsin det? Tveksamt. Hade i alla fall inte som plan att göra mitt livs lopp denna vecka. Gjorde i alla fall ett lopp jag är riktigt nöjd med. Vill du läsa mer om loppen kommer jag snart lägga upp lopp analyser HÄR. ”Hade sönder ett par skor.” Det var så gott som trasiga innan men nu vart det för mycket och de fick träffa sin skapare… och jag köpte nya. ”Det regnade 5 av 7 dagar.” Jag är glad att tältet stod emot dessa påfrestningar och så gott som var helt regntätt. Så det fanns alltid en torr plats at sova på. ”Hade torra kläder på mig 2 dagar.” Denna punkt var inte så kul men jag överlevde det med. Förutom allt detta var allt dunder bra. Kan inte riktigt sammanfatta det på något bra sätt så ni får nöja er med detta underliga sätt. Lite bilder bjuder jag själklart på också.

/O-Robert