Idag kände jag för att gå ner till ån och fiska som för i tiden. Så det gjorde jag. När jag var liten så fiskade jag ganska ofta på somrarna men på sista tiden har det inte blivit så mycket. När jag skriver gaska mycket så menar jag kanske en gång i veckan när det var som mest. Jag fick nästan aldrig napp men det var inte riktigt det som var grejen. De luktade ändå bara fisk om händerna då…

 

I alla fall idag när jag gick ner och fiska började det som vanligt de första kasten (jag fiskar med kastspö) inget napp men efter några kast då NAPPAR det! Shit vad förvånad jag vart. Jag vevar in och ser en liten abborre sitta på kroken. Fast vad konstigt den simmar… VÄNTA jag har krokad den i buken… Alltså den hade inte försökt äta draget utan jag hade ”kört” över den och krokat den i farten. Jag tar av den av kroken. Inte riktigt lika stillfult som jag tänkt. En liten skit abborre krokad i buken. Nej, den släpper vi tillbaka. Efter att ha släppt i den tänker jag efter:

 

”Undra om jag inte har ett för stort drag för denna lilla å? hmm”

 

Ja byter till ett mindre drag och då händer det grejer. Det nappar som bara den helt plötsligt. Det var helt sanslöst. En gång fick jag ett hattrick. Alltså på tre kast tre fiskar! Fast de flesta var inte mycket att hurra för. Den minsta var inte mycket större än en tumme… eller inte riktigt. Men mäter man med min pappas jätte tumme var den nog det. Den största var faktiskt en rätt så hyfsad abborre så den tog jag upp.  Jag vägde den det var en riktig baddare på hela 220 g… Den blev en förrätt till middagen. En knäckebrödsmacka med smörstekt abborre. MUMMS! Allt som allt fick jag 7 st. abborrar. Helt otroligt bra, nytt kast rekord! Fast slår inte ”met-rekordet” på 13 st. tror jag. Det var längesen och en väldigt lyckad kväll.

Jag beundrar min fångst.

Jag och firren. SORT GARV!

Nu ska den stekas.

Snart klart!

Voila!

 

När jag tillagade den så hörde jag en väldigt passande låt/sketch på radion.

/Stor fiskaren Robert